Utdrag ur boken Den enda resan
Friede Henses
plan var genialisk. Svensken skulle råka ut för just ett vägrån. Friede skulle
uppfatta situationen omedelbart, och komma in som en räddande ängel. Måhända en
ganska våldsam ängel. Summa: Svensken skulle anses oduglig som kurir, Friede
skulle anses mycket framsynt och säkerhetsmedveten.
Eventuellt
skulle den förmente vägrånaren, för övrigt en gammal kompis från Friedes
fängelsetid under de våldsamma åren före Reichenau, råka omkomma under
handgemänget då svensken och hans dotter skulle räddas. Genialt.
Strax norr om
Frankfurt och det vackra Miltenberg, uppfattade Gustaf en varningstriangel på
höger vägkant. Nohiir såg den och sade att de skulle fortsätta. Det var nog
bara en punktering.
-Man lämnar inte
en medmänniska i nöd! Det kan vara en barnfamilj med ett sjukt barn, på väg
till sjukhuset. Eller en medelålders man med hjärtfel?
-Eller tre
zigenare med pistol! Eller ”pickadoll” som du brukar säga.
Medan de
skrattade såg Gustaf en man på vägkanten ett hundratal meter före en liten
avtagsväg till höger. Han saktade ned. Mannen vinkade. Gustaf bromsade ned
ytterligare. Femtio meter innan infarten såg Gustaf en kvinna och en liten pojk
på tio-tolv år. Alla vinkade och pekade nedåt avtagsvägen.
-Perfekt! Han är
jätteskicklig! Hela familjen är med på det! tänkte Friede Hense i bilen
tvåhundra meter bakom. Sedan gick allt otroligt fort. Gustaf trodde efteråt att
det hela tagit mindre än en minut. Nohiir kände att det tog minst en timme. Hon
var dödsförskräckt hela tiden. Friede Hense begrep ingenting. Han körde rakt in
i det värsta mord han någonsin bevittnat, eller ens hört talas om.
Gustaf saktade
ned, medan Nohiir vilt protesterade. Det stod mycket riktigt en bil upphissad
på domkraft nere vid en parkering, efter cirka hundra meter. När Gustaf stannat
bilen, men inte vridit av tändningen, han hade bara tryckt ned kopplingen,
knackade en ganska stor man på sidorutan. Gustaf tryckte på NED-knappen till
fönsterhissen. Handen vilade på knappen.
En revolver är
alltid jättestor, om den riktas emot betraktaren, ungefär en tum från näsan.
Mannen hade hävt in en enormt stor blåsvart revolver och riktade den mot
Gustaf.
- Das
Paket. Schnell!!! Da! Han pekade på det stora paketet i baksätet.
-Aldrig i
helvete!
Gustaf tryckte
blixtsnabbt på fönstrets UPP-knapp. Rånarens arm for upp med fönsterrutan och
han hann inte dra ut den. Ett skott brann av samtidigt som mannen skrek.
Skottet skar sönder luften framför Nohiirs ögon och krossade hennes sidoruta.
Gustaf släppte
kopplingen i ren skräck. Bilen hoppade fram och fortsatte ända fram till slutet
av parkeringsfickan. Gustaf såg i backspelen hur en annan bil svängde ned på
parkeringen. Han stampade gaspedalen i botten. Nohiir skrek inte, fast han
trodde det. Skriet kom från andra hållet. Det var mannen som hängde fast med
armen i sidorutan. I backspegeln skymtade Gustaf ett långt rött spår längs
bilens vänstersida. han tvärnitade, tryckte på NED-knappen. Båda hörde och såg
hur revolvern rasslade ned i Gustafs knä. Han grep om pipan, voltade revolvern
i luften, grep den på nytt i kolven och tömde vapnet. De hörde hur kroppen,
resterna av rånaren, hamnade mitt på parkeringsfickans asfalt med ett ljud som
var ett mellanting mellan en duns och ett plask.
-Hem!
Gustaf körde
väldigt fort.
Denna boken på Bokus
Denna boken på Ad Libris
Selstams alla böcker på Adlibris
Selstams alla böcker på Bokus
|