citat 22

I Nuet kommer tankar

 

Något gör honom stressad. Hans typiska rörelser i fåtöljen. Hittar inte riktigt en bra sittposition. Han skruvar sig fram och tillbaka. Reser sig upp och går till vattenkranen och fyller på glaset. Dricker och kommer tillbaka.

- Är det något som stör dig just nu, frågar jag.

- Nej eller kanske ja, svarar han och tar några klunkar vatten. Nu har jag ju börjat berätta om resan och det kommer bli jobbiga saker att prata om.

- Ok, men du vet att du berättar det du vill och orkar med.

- Jag vet det, men nu tänker jag inte på mig.

- Nähä, svarar jag förvånat. Vem tänker du på då?

- På dig så klart.

- Nu får du hjälpa mig lite, trevar jag.

- Men det fattar du väl, kommer det lite irriterat. Du lyssnar ju och jag vet inte hur mycket du orkar med. Tänk om du blir deprimerad eller …

- Stopp, avbryter jag. Det är snällt och fint tänkt av dig, men jag skulle också säga till om jag inte kan eller inte klarar av att höra.

- Men hur ska du kunna veta det innan jag har berättat?

- Det är sant, men du får lita på det och förresten, jag orkade ju med när du berättade om det som hände i ditt hem.

- Jo du orkade, men jag såg allt att du blev ledsen. Även om du inte visade det. Jag kan se, kom ihåg det, säger han tydligt och ser in i mina ögon.

- Jag vet det, att du kan känna och se, men jag vill gärna få ta lite eget ansvar nu, försöker jag skoja. Du vet, jag är stor nu.

Han följer inte med i mitt skoj. Säger inget på en stund.

- Tänk om det blir för tungt och jag smittar dig med det där konstiga ordet.

- Vilket ord?

- Det som kuratorn sa, tru…

- Traumatiserad. Är det ordet du letar efter?

- Ja, det är det.

- Men det smittar ju inte. Det är ju inte som en influensa.

- Det vet jag väl, svarar han snabbt. Vad tror du om mig egentligen. Men du kan bli smittad på ett annat sätt.

Kan han ha sagt något eller vidrört något som är mera sant än jag själv vet. Har han sett eller känt mina känslor när han har berättat. Jag vet att jag har blivit berörd flera gånger men hållit det bakom en mur. Det är vad jag har trott i alla fall. Men jag är ju bara en lyssnare som är uppvuxen i Sverige utan krig. Han är berättaren från Afrika med krig som pågår hela tiden. Stort som litet.

- Vet du, svarar jag, så klart kan det bli tufft att höra en del för jag har mycket fantasi och ser det som händer framför mig. Men jag lovar att jag säger till i så fall. Du behöver inte tänka på det. Det får bli mitt eget ansvar. Är det ok för dig?

- Ja, jag ska försöka tro på det och egentligen så gör jag det redan, men jag vill inte det ska bli jobbigt för dig.