-Hon har letat efter mig. Jo, hon har ju varit på många tillställningar förut men varför har jag inte lagt märke till henne förrän nu? Kan det vara så att jag inte varit intresserad och nu, bara så där? Hm, känns konstigt.
-Mitt namn är Andrea. Vad heter du?
-Thomas.
-Det var ett fint namn.
-Ditt är fint också.
Fan, vad smörigt det där lät. Jag är ju inte klok. Kunde jag inte komma på något bättre än det där? Helvete då.
-Vad jobbar du med, Thomas?
-Jag är vaktmästare på Lilla Ens skola.
-Vad intressant. Jag själv har läst färdigt som lärare och ska nu få en anställning på den skolan. Det var ju verkligen ett sammanträffande.
Hon ler mot mig och låter sitt finger rita cirklar på min hand. Det känns så skönt med den lilla känslan av beröring. Jag kan bara le mot henne.
-Jo det var det verkligen.
-Skulle du vilja gå på bio eller ta en fika?
-Gärna.
-Här får du mitt nummer.
Så träffades de. Vad hände se'n?, Jo:
-Så varför gjorde ni inte en polisanmälan?
-Då jag var så rädd för honom så att jag hade bara en tanke och det var att fly ifrån platsen.
-När åkte ni in till läkaren?
-På kvällen. Runt klockan tjugotvå.
-Hur kommer det sig att ni åkte in så sent?
-Som jag sa att jag var rädd och körde i väg. När jag är rädd så tänker inte jag klart.
-Så du menar att den tiden från du åkte till att du åkte till sjukhuset rör sig om över två timmar?
-Jag vet inte vad tiden var då allt flöt ihop och vi tog oss till sjukhuset för att söka vård.
-Så du anser att du är en god mor till Martin?
-Ja det gör jag.
-Så du envisas med att säga att du är en god mor när du låter honom vara skadad i två timmar innan du låter honom åka in till sjukhuset. Låter märkligt. Men jag nöjer mig där.