Min mörka passagerare tar hand om den biten. Han har lätt att sätta upp olika masker, olika fasader för att dölja hur sårbar jag egentligen är.

Och vad spelar det för roll, ingen är den som de verkar vara på utsidan. Alla har något mörkt inombords, som vi inte vill att nån annan ska se. Alla fejkar vissa saker i sina liv, men jag fejkar dom alla. Så jag använder tiden till två huvudsakliga saker som rör mina tankar.

Min mörka passagerare tar hand om planering och uppsättning av nya stötar. Jag själv går in i mig själv och till min barndom. Jag vill ha svar, jag vill förstå mig själv och på så sätt hitta någon form av frid. Men min mörka passagerare ligger i krig med mitt rätta jag. Han är min fiende, han vill mig inte väl.

.........

Checkarna skrevs ut på mellan hundratrettio och tvåhundrafyrtio tusen var. Vi stack och mötte grabbarna på Kungsportsavenyn. Vi gick in på varsin bank i området exakt klockan ett. Jag tog Sparbanken i 5:an, Östra Nordstans köpcentra, och de andra tog SE banken, Handelsbanken samt Götabanken. Snyggt klädd, självförtroendet på topp, min tur. 

– Men detta kan inte vara du på körkortet?  

– Jodå, svarade jag snabbt, men som du ser var kortet taget för fyra år sedan och jag har en sjukdom som gjort att jag gått upp trettio kg. 

– Å förlåt, jag visste inte.  

– Ahh, det är lugnt, du e inte den förste, småskrattar jag. 

– Jag måste ringa och kolla, skydda checken.  

– Inga problem, med ett sånt stort belopp, så självklart. 

Det tar en stund, hon kommer tillbaka och säger:  

– Vi har ett litet problem här, det fattas en underskrift, företaget har två firmatecknare.  

Jag hade gjort kollen, så jag visste vilka namn det var.  

– Åh, jag ber om ursäkt, låt mig... och sträcker ut handen. Jag får tillbaka checken och tar fram en penna och skriver den andres namn och lämnar fram den igen. Hon tar den och fem minuter senare går jag ut med trehundratjugotre tusen kronor i ett kuvert i min väska.