Utdrag ur boken James Bonds memoarer
Vid varje sådant besök på Adlon hotell hade Bond mötts av samma långa, slanka, blonda aristokratiska kvinna. Han tog aldrig reda på hennes namn, men berättar att hon var den mest fulländade älskarinna man kunde tänka sig. Faran i förhållandet ökade passionen och lusten. Vissheten att det mycket väl skulle kunna vara sista gången de älskade gav en extra hetta och ett extra allvar i deras omfamning.
Varje gång verkade kvinnan mer desperat än gången innan, och ännu vackrare. När de hade älskat somnade de i regel, och tre-fyra på natten brukade hon vakna, gå upp och klä på sig, och utan att väcka honom smög hon iväg. Det var nästan så att han älskade henne för det, för detta var hans idealförhållande med en kvinna. Det var passion utan bindningar. Utsikten att träffa henne igen fick Berlin att nästan verka lite lockande.
I maj 1938 gjorde Bond sin fjärde och sista resa till Berlin och Hotel Adlon. Han hade rest in via München, och han tänkte bara på kvinnan. Tvärtemot alla principer och regler hade han inhandlat en present till henne, en stor flaska med Guerlains L’Heure Bleu, vars doft av nostalgi skulle passa henne. Han lämnade den på rummet, och gav portiern sedvanligt rikligt med dricks när han gick ut för att äta middag. Han återvände tidigare än vanligt, för han längtade verkligen efter att få träffa henne denna sista gång.
Än i denna dag kan Bond inte sätta fingret på vad som fick honom att vara på sin vakt. Möjligen en svag skiftning i doften i rummet när han gick in. Enda lyset var den lilla sänglampan med rosa skärm av silke, flickan låg under täcket med ryggen vänd mot dörren. Hennes honungsfärgade hår låg över hela kudden och hon sov.
Bond viskade till henne, och hon rörde sig lite, men verkade somna igen. Ljuset var svagt och hennes ansikte låg i skugga. Bond gled ur sina kläder, och när han gled ned bakom henne vände hon sig om. Hon slog till honom med fruktansvärd kraft, och i ett mardrömslikt ögonblick insåg Bond att det inte var en kvinna, utan en man.
Alla Bonds olika uppdrag blev inte lika blodiga och våldsamma som detta. De flesta var okomplicerade och genomfördes utan problem
. Det var bara undantagsvis Bond gjorde något misstag.
Som den gången i Istanbul.