Två minuter efter bråket börjat kom tre ordningsvakter rusande för att förhindra att slagsmålet eskalerade. Hela gänget fick följa med ner till vaktrummet och där anslöt en tillkallad polispatrull. Bordsgrannarna ställde ultimatum att om de inte fick sin ersättning så skulle de anmäla Jesper och grabbarna. Det var inget annat att göra än att samla in de pengar som var kvar av kvällens småvinster. Tretusensjuhundrafemtio kronor fick de ihop och med det nöjde sig de andra.

  ”Jaha. Det var ju bra att det ordnade sig, men jag tror inte det är så lämpligt att släppa ut er på stan i ert tillstånd.” yttrade den av poliserna som såg ut att vara befäl.

  ”Ni får följa med oss ned till arresten på Aminogatan. Varsågoda och stig in i bussen.”

  Framme vid polisstationen fick vännerna komma in, bli vederbörligen avvisiterade, sedan inlåsta i var sin cell och hänvisade till en galonöverdragen madrass på golvet.

  Halv sex nästa morgon väcks de av en hurtig arrestvakt, får tillbaka sina tillhörigheter och stiger ut på gatan.

  Det är fredag och arbetsdag. Jesper mår inte alls bra, han har inte sovit en blund.