Friede Henses plan var genialisk. Svensken skulle råka ut för just ett vägrån. Friede skulle uppfatta situationen omedelbart, och komma in som en räddande ängel. Måhända en ganska våldsam ängel. Summa: Svensken skulle anses oduglig som kurir, Friede skulle anses mycket framsynt och säkerhetsmedveten.
Eventuellt skulle den förmente vägrånaren, för övrigt en gammal kompis från Friedes fängelsetid under de våldsamma åren före Reichenau, råka omkomma under handgemänget då svensken och hans dotter skulle räddas. Genialt.
Strax norr om Frankfurt och det vackra Miltenberg, uppfattade Gustaf en varningstriangel på höger vägkant. Nohiir såg den och sade att de skulle fortsätta. Det var nog bara en punktering.
-Man lämnar inte en medmänniska i nöd! Det kan vara en barnfamilj med ett sjukt barn, på väg till sjukhuset. Eller en medelålders man med hjärtfel?
-Eller tre zigenare med pistol! Eller ”pickadoll” som du brukar säga.
Medan de skrattade såg Gustaf en man på vägkanten ett hundratal meter före en liten avtagsväg till höger. Han saktade ned. Mannen vinkade. Gustaf bromsade ned ytterligare. Femtio meter innan infarten såg Gustaf en kvinna och en liten pojk på tio-tolv år. Alla vinkade och pekade nedåt avtagsvägen.
-Perfekt! Han är jätteskicklig! Hela familjen är med på det! tänkte Friede Hense i bilen tvåhundra meter bakom. Sedan gick allt otroligt fort. Gustaf trodde efteråt att det hela tagit mindre än en minut. Nohiir kände att det tog minst en timme. Hon var dödsförskräckt hela tiden. Friede Hense begrep ingenting. Han körde rakt in i det värsta mord han någonsin bevittnat, eller ens hört talas om.
Gustaf saktade ned, medan Nohiir vilt protesterade. Det stod mycket riktigt en bil upphissad på domkraft nere vid en parkering, efter cirka hundra meter. När Gustaf stannat bilen, men inte vridit av tändningen, han hade bara tryckt ned kopplingen, knackade en ganska stor man på sidorutan. Gustaf tryckte på NED-knappen till fönsterhissen. Handen vilade på knappen.
En revolver är alltid jättestor, om den riktas emot betraktaren, ungefär en tum från näsan. Mannen hade hävt in en enormt stor blåsvart revolver och riktade den mot Gustaf.
- Das Paket. Schnell!!! Da! Han pekade på det stora paketet i baksätet.
-Aldrig i helvete!
Gustaf tryckte blixtsnabbt på fönstrets UPP-knapp. Rånarens arm for upp med fönsterrutan och han hann inte dra ut den. Ett skott brann av samtidigt som mannen skrek. Skottet skar sönder luften framför Nohiirs ögon och krossade hennes sidoruta.
Gustaf släppte kopplingen i ren skräck. Bilen hoppade fram och fortsatte ända fram till slutet av parkeringsfickan. Gustaf såg i backspelen hur en annan bil svängde ned på parkeringen. Han stampade gaspedalen i botten. Nohiir skrek inte, fast han trodde det. Skriet kom från andra hållet. Det var mannen som hängde fast med armen i sidorutan. I backspegeln skymtade Gustaf ett långt rött spår längs bilens vänstersida. han tvärnitade, tryckte på NED-knappen. Båda hörde och såg hur revolvern rasslade ned i Gustafs knä. Han grep om pipan, voltade revolvern i luften, grep den på nytt i kolven och tömde vapnet. De hörde hur kroppen, resterna av rånaren, hamnade mitt på parkeringsfickans asfalt med ett ljud som var ett mellanting mellan en duns och ett plask.
-Hem!
Gustaf körde väldigt fort.